Det har redan gått två månader sen Edwin föddes. Får ångest bara jag tänker på det. Det har varit en ganska jobbig period. Det är mycket som händer...eller egentligen är väl problemet att ingenting händer...
Hade det inte varit för Lisa som kommer med sina kloka råd och Johanna som lyckas dra ut mig när jag fastnat, då vet jag inte hur jag skulle ha stått ut med den här sommaren.
Men jag antar att det är upp till mig nu att välja hur allt ska bli. Men det är inte alltid så lätt att sparka sig själv i arslet.
Men nu är vi på väg till mamsen å hälsa på i alla fall. Ett steg i taget....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar