Började fundera på varför jag inte gillar julen nå mer.Egentligen gör jag det, men jag hatar all stress och hysteri. Och framförallt ångesten om var man ska vara. Vill ju inte att någon ska känna sig utanför, vill hinna vara överallt. Men det gör man ju inte.
Så vad gör man???
Tänk L när vi höll på att göra stormiddag tillsammans. Och mitt i allt detta började vi baka pepparkakor. Vart har denna entusiasm tagit vägen. Min är som bortblåst.
Jag har älskat att bjuda på middagar tidigare. Nu får jag ångest så fort jag tänker tanken...
Skärpning!! Ingen annan än jag som kan ändra på det. Så nu går jag in med inställningen. Åhhh vad kul att få adventspynta till helgen. (Inte före det, för min mormor sa att man fick inte tända ljusstakarna innan 1:a advent.)
Förrut slängde jag alltid in en julskinka i ugnen när jag julpyntade och drack glögg. Så man riktigt kunde känna dofterna av julen.
Man kanske måste göra så i år oxå.
Det är ju nu när man har barn som det ska vara roligt.
Men julaftonsproblemet förtränger jag ett tag till... Man kan ju inte chocka omgivningen.
2 kommentarer:
Men va glad jag blir, nu är du ju riktigt inspirerande. Kanske jag måste köpa en skinka också. De här mad vart entusiasmen har tagit vägen så tror jag att den for med tredje barnet. Sen hade vi nått bra där ett tag när vi bodde så nära. Ni får ta å flytta hit helt enkelt ;) Förra årets julafton var väl helt ok. Vad tycker du? Då hann ni väl me att träffa dom flesta?
Adventskraaamar
Jo det har väl blivit så i slutändan ändå...
Men det är väl mest den här ovissheten som är så jobbig.
Skicka en kommentar